Den Nordiska Folkbåten tillkom efter en konstruktionstävling utlyst av Skandinaviska Seglarförbundet. I inbjudan till tävlingen angavs: för tävlingen gälla följande villkor:
Båten skall vara av sjöduglig typ. Konstruktionen skall vara sådan, att den är lätt och billig att bygga, och kommer prisnämnden framförallt att lägga stor vikt på att den lämpar sig förfabriksmässig serietillverkning. Sätt och möjlighet för en dylik böra påvisas i tävlingsförslaget.
Inbjudan presenterades bl a i tidningen Till Rors nr 1,1941. Till Skandinaviska Seglarförbundet lämnades hela 72 förslag in varav 29 från Sverige. Inget förslag tilldelades dock första pris utan förslagen Svane, ritad av Knud Olsen i Danmark och Vega II, ritad av Jac M Iversen i Sverige, fick dela på andra och tredjepriset. Därefter bestämdes att en mindre kommitté skulle omarbeta dessa två förslag och med en båtkonstruktörs hjälp fastställa ritningar till den Nordiska Folkbåten. Uppdraget gavs Tord Sundén som i september 1941 kunde presentera de slutliga ritningarna. Beställningarna formligen rasade in.
Den första folkbåten byggdes samma år på Arendalsvarvet i Göteborg, Sverrevarvet i samma stad fick 40 beställningar och Söderköpings båtbyggeri 20. Den 23 april 1942 sjösattes den första Nordiska Folkbåten.
Zaritza är en ung folkbåt, byggd av Mats Seldéns båtbyggeri i Bufvenäs på Orust 1964. Hon inköptes av Axel Bäcklin i Stockholm och fick Göta Segelsällskap på Långholmen som hemmahamn. Den har hon behållit under hela sin seglande tid. 1971 sålde Bäcklin Zaritza till klubbkamraten Rolf Eriksson som skött henne sedan dess. Zaritza är i ett enastående skick med mycket få förändringar eller reparationer gjorda sedan sjösättningen.
Folkbåten, som fortfarande gör skäl för namnet, seglas både som familjebåt och kappseglare. Sedan 1980-talet finns den även i en glasfiberversion men med samma mått och byggd efter ritningarna från 1941.
Inköpt med medel från Föreningen Sveriges Sjöfartsmuseum i Stockholm 1997.
Ur Sjöhistoriska museets katalog till utställningen Båtliv 1999:
I seglartidningen Till Rors kan man i det första numret 1941 läsa en inbjudan till konstruktionstävling. Avsikten var att få fram en billig båt, byggd i nordiska material. Båten skulle fungera på kappseglingsbanan såväl som för långfärdssegling.
En av initiativtagarna var skeppsredare Sven Salén, själv aktiv seglare sedan många år. Hans tankar kring båten var att ge fler människor möjlighet att njuta av skärgården under sina korta ledigheter. Samtidigt började Stockholms stad se sig om efter friluftsreservat i havsbandet. Där borde det, enligt Salén, även anläggas båthamnar. Detta skulle ge stadsborna möjlighet att komma ut i ytterskärgården även över en lördag och söndag. Genom den båt man efterlyste i tävlingen - en "sjöduglig, kraftig båt, som genom enkla anordningar förmår härbärgera 3 a 4 personer" - skulle detta kunna bli verklighet för var man.
Konstruktionstävlingen resulterade i den Nordiska Folkbåten. Skrovet byggdes på klink av prima svensk furu. Däcket var från början tänkt att vara i masonite men då det inte gick att uppbringa härdad masonite övergick man till duk på däck och rufftak. Även ruffskottet var från början tänkt i masonite. Allt för att förbilliga båten. Folkbåten blev snabbt en succé och redan första året beställdes ett femtiotal båtar.
Sjöhistoriska museets folkbåt, Zaritza, är byggd år 1964 av Mats Seldéns båtbyggeri på Orust. Hon köptes av Arthur Bäcklin i Stockholm, registrerades hos Göta SS och fick hemmahamn på Långholmen. Zaritza såldes 1972 till Götaseglaren Rolf Eriksson som ägde och vårdade henne fram till 1997 då hon köptes av Sjöhistoriska museet.
9 comments
I samband med Folkbåten förtjänar den Folkbåt som inte var en Folkbåt, men ändå lockade 10% ? av köparna under slutet 1950 och 1960-talen, för övrigt Folkbåtens storhetstid: DEN KONVERTERADE FOLKBÅTEN.
Dessa fanns i olika utföranden, genom att ta en del av fördäck och sittbrunn i anspråk fick man på samma skrov en avsevärt större ruff som dessutom gjordes högre. Estetisk gjorde dessa inte sin förebild rättvisa, men erbjöd bättre utrymmen, vilket redan på den tiden efterfrågades allt mer. Genom att dessa konverterade båtar inte var klassade kunde man inte kappsegla mot vanliga Folkbåtar men det hade majoriteten av seglarna inget intresse av så det utgjorde inget hinder. En av de konverterade Folkbåtstyperna var Hjuvikskryssaren. Skroven tillverkades av Gdanska Stocznia Jachtowa i Polen medan båtens överbyggnad och inredning färdigställdes i Sverige. Dessa båtar var till skillnad från Folkbåten kravellbyggda med ekbordläggning. Med svenska mått mätt materialmässigt lyxbåtar. Det var naturligtvis bara möjligt genom de låga lönekostnaderna i dåvarande öststatslandet Polen. I Sverige byggdes endast de dyrbaraste och större båtarna med bordläggning i polsk ek. I övrigt inskränkte sig eken till spanten på sin höjd, som annars ofta var av ask. Antalen konverterade Folkbåtar har inte dokumenterats men de annonserades och såldes i rätt stor omfattning. Detta irriterade konstruktören Tord Sundén som kritiserade Svenska Seglarförbundet som han menade tillät denna handel med ett konkurrerande skrov som låg utanför överenskommelsen om Folkbåten där "dealen" var att Sundén på Saléns begäran avstått från sin royalty på Folkbåten eftersom Salén menade att han hade lagt ut pengar för de 60 första folkbåtarna som han beställt i spekulation för att klassen skulle få en god start. Då tyckte Sundén att han också kunde "bidra till att främja seglingssporten " som han uttryckte det och avstå från sin royalty. Detta var före den senare rättsprocessen om upphovsfrågan där Sundén sedan krävde full ersättning som konstruktör till båten och att hans namn skulle finnas på ritningarna vilket motparten vägrade.
Tomas, September 25, 2015
Malin Joakimson, October 8, 2015
Tommi Suominen, March 9, 2017
Susanna Allesson Nyberg, March 10, 2017
Lars, July 30, 2018
Mats Seldén var min mors kusin och bror till Pelle Seldén som grundade Seldén Mast. De var söner till Folke Seldén som var överingenjör på Götaverken.
Mats följde en lång familjetradition av båtbyggeri på Buvenäs och byggde enligt ryktet 144 st (ett gross!) Folkbåtar där. Dessutom byggde han ett stort antal Långedragsjullar.
När plasteran tog vid övergick han till att bygga Turkryssare (senare Tur 80 och Tur 84) som ritades av Per Brohäll.
David, August 10, 2018
Ingrid Ulfstedt, August 10, 2018
Hejsan,
another relative: SINA , S-889 now G-988, build 1964 from Mats Selden, now sailing in Lübeck. After 2 years refit again in good condition.
Volker, September 6, 2019
Ingrid Ulfstedt, Sjöhistoriska museet, September 12, 2019